Söndag 1 maj. Sedan i lördags kväll så har vi befunnit oss i Tofino, som ligger på Vancouver Islands västkust. Tofino är en litet charmigt surfarmecka med storslagen natur, trevligt folk och mysiga små hak.
Vi bor på Whalers on the point, ett hostel som ligger alldeles vid havet. Direkt efter att vi checkat in i lördags så for vi iväg till en restaurang för att se sista perioden av NHL-semifinal nr 2. Efter att Nashville kvitterat med 1,5 minut kvar så blev det två övertidsperioder innan de nesligt kunde besegra Canucks… inte bra. Vid vårt bord satt också Ian, en trevlig kanadensare som för tillfället jobbade i Tofino. Han berättade om hur man i BC jobbar för att leva och hur det är att arbeta som surveyor (kanadensiska för lantmätare), det var mycket intressant!
Idag har vi klätt oss i röda överlevnadsoveraller och åkt ut på havet i en liten båt för att skåda valar. Och som vi skådat! På väg ut från hamnen mötte vi några nöjda uttrar som låg på rygg och guppade, orädda vår båt. Och nästan direkt när vi nådde öppet vatten stötte vi på ett gäng (9-10 stycken) orcas (som de kallas här, hemma går de under täckmanteln späckhuggare). Efter att ha följt dem under 20 minuter nådde vi deras mål (eller snarare mellanmål), en klippa full av sjölejon. Vi fick sedan skåda något som vi knappast kunnat drömma om innan vi åkte ut! Späckhuggarna ökade farten strax innan de nådde klippan och sedan bröt kalabaliken ut. Efter att den första späckhuggaren attackerat sjölejonen skrek de alla i ångest, rädsla och för att varna nära och kära, vilket blev en surrealistisk kakafoni som är svår att beskriva i ord. Späckhuggarna gjorde sedan åtskilliga attacker och de stackars otympliga sjölejon som inte satt säkert uppe på klippan försökte panikartat ta sig upp. Det hela var över på några minuter och när de satte iväg från klippan simmade de rakt emot oss. Det var mäktigt att se stora späckhuggare stryka förbi på ca 10 meters avstånd!
Kapten på vår skuta var Howie, en First Nation (vilket är samma sak som indian för de som är o-PK), som under hela färden gnolade högt på någon First Nation-sång för att locka fram bestarna ur djupen, vilket som han gjorde med bravur! Efter att skådat sjölejonslakt så åkte vi ut en bit och stötte vi på ett gäng knölvalar. Dessa var betydligt lugnare och tycktes mest blåsa ut luft och vifta med stjärtfenan. Banalt kan tyckas, men ändå icke fy skam!
Eftermiddagen har tillbringats på stranden. Lite kyligt, men väldigt fint!
Bilderna är dessvärre inte jättetydliga, en mobilkamera är bra till mycket, men inte riktigt till att fånga valar. Men några fenor skall gå att se.

Späckhuggare som kippar efter andan.

En klippa full av sjölejon och ett par späckhuggare som gör livet surt för dem.







